Sommaren är mer än halvvägs och bloggandet har inte brunnit lika mycket som solstolen. Nu närmar sig dock skolstarten och detta att sitta framför datorn blir småningom rutin igen. I lördags fick vi nycklarna till vår lägenhet där vi redan tillbringat några timmar med målarpytsan. Ikväll ska vi lägga in ett golv och förhoppningsvis också hämta en säng och sedan återstår ett gigantiskt flyttlass. Det blir bra dehär!
Nu just känns inte jorden som någon plats för mig. Hur är det möjligt att allt faktiskt händer på en och samma gång!?
Allt som nyss var så vackert blev plötsligt en enda flod av tårar.
Jag håller på att mista min fina utbrytardrottning till hund Lotta
Två stackars världssöta kattungar miste livet pga färg, rasistiskt mamma!?
Min hårdskiva med innehåll på närmare 20 000 bilder som inte finns någon annanstans ser ut att gå förlorade
Min telefon vägrar ladda sig
Riksdagsvalet. Behöver kanske inte nämna mer än så
Och för att få det att låta så hemskt som möjligt så har jag hål i tanden och jag råkar jag vara i den mest känsliga perioden ever denna månad. Taiming. OCH nu brände jag gröten.
Men det är som det är och kan inte vara annorlunda. Jag har ju iallafall de flesta nära och kära i livet ännu, även om jag själv nu just bara vill tänka på döden.
.
Lotta & Roy
.
De små hjälplösa stackrarna
De två vita bollarna är i varjefall i livet och söker ett hem av kärlek.
Det blev plötsligt tråkigt att skriva blogg eller rättare sagt har jag inte tid och inget intressant att informera om. Det är bara skola och ännu mera skola nu i exakt 5 veckor till. SEN 1 maj drar vi till KRETA!
Here I go out to sea again
The sunshine fills my hair
And dreams hang in the air
Gulls in the sky and in my brown eyes
You know it feels unfair
There's magic everywhere
Look at me standing
Here on my own again
Up straight in the sunshine
No need to run and hide
It's a wonderful wonderful life
No need to laugh and cry
It's a wonderful wonderful life
Jag är egentligen ingen TV-tittare över huvudtaget, och när det kommer till idrott är det absolut värst. Jag gillar inte alls att se på när folk struttar omkring i kroppstrumpa eller springer livet av sig för att hoppa i sandlådan, allra minst på TV. För jag vill ju själv! Jag blir frustrerad när jag inte kan påverka eller ropa och får ångest över att jag kanske ändå skulle ha fått vara med i VM en vacker dag. Det där OM. Men nu är det som det är. Idag har jag ändå lyckats stå och hoppa framför TV och tryggt den avdragna skönt stinkande tröjan efter 3 timmars länken i ansiktet på mig själv för att försöka ge liiite extra voima och sisua till Finland. Men det räckte inte hela vägen, är dock grymt imponerad av Krista och gårdagens guld får vi ju inte heller glömma. Ändå är rubrikerna "KALLA,KALLA och KALLA" överallt när jag försöker hitta resultat på text-TV. Nog är hon duktig, men hon var ju fan inte ensam. Om någon skulle ge en spark i röven åt Sverige och ta ner dem på jorden en gång för alla. ( Jag är inte rasist eftersom jag själv är svensk i blodet, utan det är bara så att sverige har näsan lite väl högt över grötkanten )
Nu är jag i varje fall mätt och belåten efter en lång stund på isen och ungsforell i magen. Tack o Hej!
Nej, inge karusellrumba ikväll. Bara hemma i all min ensamhet, vilket är ganska skönt. Jag har kollat genom gamla bilder och suttit och fnissat för mig själv. Min pruttbulle är på kostymnissekalas och kommer förhoppningsvis hem hel och behållen utan bakslick.
Imorgon skulle jag vilja doppa mig i en vak och åka hundspann, vi får se om den drömmen går i uppfyllelse. Min systers dröm kommer iallafall att slå in igen, vilket betyder Tropiclandia plasket. Det blir en bra söndag.
Ikväll har jag lovat vikariera vattengymnastik. Därefter har jag sportlov påriktigt. Efter idag även två dragna vattengymppor för första gången påriktigt. Får ser hur det går, programmet jag knepat ihop borde vara ett säkert kort.
Vädret är underbart trots att det blåser lite kyligt. Ska nu ta ett varv över isen och njuta för en stund.
Imorse steg jag upp för morgon-spinn-pump för första gången även det på väldigt länge. Hurja skönt var det även om natten var något sömnlös, det tog jag igen efteråt istället.
Det här med kvinnliga hormonrubbningar är inget jag någonsin förstått mig på, inte heller min karl. På humöret det i varjefall tär. Dagen till ära har jag ändå åstadkommit en blåbärspaj efter många om och men och sedan inte så mycket mera än x- antal balansrytmstörningar.
.
Men igår var det bra. Vi var och vandrade en bra stund på isen i det soliga vintervädret efter ett var på stan. Igår kväll blev det tjejkväll hos Emma tösen med flaskan, pungskyddet och en utgång. Inte illa det heller på en och samma gång. Bildbevis finns det tyvärr och på avstånd det betraktas.
Nostalgist var det igår då det var penkkis igen. Inte då för min del igen men eftersom några av mina kära vänner har tagit det på 4 år så fick jag vara med och fira med middag på Amarillo igår kväll. Det var väldigt roligt att än en gång få vara med alla( utom de som stack på kryssning) socker söta och fina, och roligt vi hade.
Jag & Oskar ABI 2010
.
Idag har vi fått tillökning i vår lilla familj med 4 gröna blommor. Det är ju trots allt på tiden för idag har jag och min Jack nämligen 8 månaders dag.
Onsdagen till ära gör jag en pre-bakning inför fastlagstisdagen om några veckor.
För övrigt är jag på ett farligt gott humör. Det är inte mycket kvar av denna period i skolan och nykterhetsförbundet-Zara-Belinda har snart klarat hela vintern och sockerkelatinet har jag bättre än väl klarat mig utan i snart två månader. 10 månader kvar to go på den. Nemas problemas, jag har ju mina bullar!
Idag rycker det riktigt i den snart ålderdomliga discotjejen. Nog skulle det smaka med lite rump-skakande idag, på lill-lördagen och allt, men det blir nog ett shakea loss på gymmet pass istället.
Att jag inte är i samma form som jag var då hade jag nog förstått, men att det inte går att skida 53km allt vad man orkar och på en och samma gång efter knappa 100 på hela vintern hade min hjärna tydligen inte bearbetat klarhet i. Men idag blev det bevisat i BotniaVasan. Efter dryga 5km var det bara kramp. Men inte fan kunde jag ju ge upp redan då-så det blev 45km på ren vilja*. Såhär sjuk har nog min kropp aldrig varit, att köra hem var nästan en omöjlighet. Nu orkar jag nog inte formulera mig så mycket mera. Nöjd bör jag ändå vara med en 22a plats bland damerna med tanke på formen och de övriga 1000 deltagarna. Det gör bara så förbannat ont.
*Viljan att inte skida överhuvudtaget var nog större idag, men den dåliga förloraren skulle inte ha klarat att avbryta.
Idag har jag fått rätt så mycket uträttat. Så känns det iallafall, men det värsta återstår efter en liten motvillig acceptans över att vi verkligen har tent imorgon och inte i vilket ämne som helst. Kostnadskalkylering. För det första förstår jag mig lika mycket på det som jag förstår mig på Abrahams dikter och för det andra så har jag missat 2/3ggr och nu har vi redan den första tenten. Great success. Och för detta står jag över dagens höjdpunkt gymmet. Is it worth it !?.. No I wouldn't think so.